tisdag 18 april 2017

Less is more

Hej Kära Läsare! Har ni haft en fin Påskhelg? Själv tycker jag mycket om Påsken. Främst med tanke på budskapet, men också för att naturen börjar bli så vacker. Kraft, hopp och längtan!

Som ni ser har jag möblerat om lite på sidan. Kanske inte möblerat om direkt, men ändrat design lite. Till något som är mer jag. Färg och nyans kan skifta i olika pc och plattor. Men bakgrunden med fåglarna är pastell-ljusbeige-rosa. När jag startade den här bloggen i Januari 2012, var min sida inramad av böcker. En svår period för mig. Efter Förlusten av mina kära föräldrar, försökte jag plocka samman bitarna av mig, efter att allt fallit samman inom mig. Böcker har alltid haft en trygg inverkan på mig. Därefter blev det soluppgång över kinesiska muren och dess omgivande vidder. Kanske för att jag då älskade... och såg ljuset över muren. Nästa, var det förra - på väg mot horisonten... efter att min Kärlek gick till annan, då jag var sjuk. Nu känns lugn och frihet rätt och viktigt för mig. Det är nog så att vår smak / våra olika val, inte bara speglar dem vi är, utan de signalerar också var på den inre Resan vi befinner oss.

Jag har nu skrivit här i över fem år. Så fort tiden har gått. Första åren efter förlusten är som ett töcken för mig. Ännu är Saknaden oerhört stor. Och ibland slår den emot mig som en tidvattenvåg. Först kommer den med full kraft, för att sakta dra sig tillbaka...Tårarna kommer i samma takt... 


Det finns mycket att gråta över i stort och smått. Jag tror det är lika viktigt att gråta som att skratta. Man måste vara tillåtande mot sig själv. Inte konstigt det finns kurser i konsten att lära känna sig själv, när vi förväntar oss att oftast vara glada. Men det är svårt undgå att vara allvarlig och beklämd över terrorister och diktatorer med bomber... Hur kunde det så snabbt bli så fel? Vad vill de härska över, när de sedan förstört allt? Frågan är om inte kristna kommit att bli vår tids judar? Inte ens i Sverige får kristna värderingar vara gällande. Hetsen mot kristna bedrivs här av vänster-radikaliserad media, som med enkelhet får de viljelösa med sig. 


Ja, det här blir ett inlägg som nog spretar en del. Men det är en hel del som upptar tankarna. Och som vanligt läser jag mycket böcker. Finner hela tiden något i bokhyllan. Fastnar jag för en författare som talar till mig, vill jag oftast ta del av hela produktionen. Och kompletterar då via Bokbörsen på nätet. Just nu läser jag romaner av den skånske författaren Algoth R Månsson - skildringar från Österlen och Malmö - förra sekelskiftet fram till 1960-talet. Underbart att känna igen mig i miljöer jag vuxit upp i och minnas platser och företeelser som präglade den tiden och några decennier framåt. Mitt Malmö finns inte längre. Gjorde i helgen en snabb-resa med bil, genom staden, på hemväg från Höllviken och besök på familjegraven. Jag flyttade från Malmö för ganska precis trettio år sedan. De gamla byggnader som än så länge fått vara kvar, känner jag igen. Och de väcker minnen. Medan allt det nya fula med glasfasader och märkliga former, känns som våldtäkt på en historisk miljö... 


Innerstaden och hamnområdet kring Centralstationen... är gyttrigt utan estetisk tanke. Man har tryckt samman så många raka och kantiga byggningar som möjligt. Gamla Posthuset vid Centralen har blivit påhängd något som man förstår är influerat av huset i Köpenhamn, som kallas "den sorte diamant". Det vilar ett löjets skimmer över att göra en varvs-stad till blek kopia av Köpenhamn och Berlin. Och jag tror inte på mångkultur. Det skapar motsättning, därför att det inte finns samma värdegrund - en förutsättning för bland annat konfliktlösning. Inom matematiken förstår man vikten av att finna gemensamma nämnare. Så är det uppenbart inte inom politik och stadsplanering. 


På hemmafronten inget nytt av dimension. Med sin mammas hjälp, försöker den andre att ha stenkoll på mitt skrivande i denna min blogg. Hon läser och berättar för honom... Man tror inte det är sant. För han läser inte. Texterna är för långa och komplicerade (!?) Vad söker de så ihärdigt efter i mina rader? Kanske lika bra att här ställa dem frågan direkt; vad söker ni? Era namn? Men se, dem kommer ni inte att finna. Ni får göra reklam för er själva! Ingen av er har någonsin visat intresse för min person. Och ingen av er lämnar kommentar i kommentarsfält efter varje inlägg. Men oj, vad det finns synpunkter! Inte på inlägg som berör livsfilosofi, litteratur, religion, politik och samhälle... Nej, hoten om att göra mitt liv till ett än större helvete, syftar på inlägg som rör mitt mående till följd av händelser / upplevelser som gjort och ännu gör mig mycket illa. Så deras budskap är, Hanna, ta emot och håll käften! Hur vi är och beter oss, det får nämligen inte framkomma.



Höllviken Påsken 2017











måndag 10 april 2017

Fader förlåt dem...

Vi är nu i Påskveckan och står inför Kristendomens största och viktigaste högtid. Den högtid på vilken Kristendomen vilar.

Men för den grå massan / pöbeln är även denna högtid allenast kommersiellt frosseri. Det gäller att toppa kundvagnen på ICA, lastad med godisberg, läsk och kladdig "mat", grilla fläskkött marinerat i tändvätska, förpesta närmiljön med orenade blyånger från motorgräsklipparen, släppa sockerstinna, speedade och gapiga snorungar på grönbete i trädgården, låta dem ge hals och bråka så att alla hör. Sedan skickas de ut, nersmetade med färg i ansiktet, för att ringa på dörrar och tigga pengar. 

Fråga de här korkade föräldrarnas telningar, om varför man firar Påsk. Jag lovar att deras svar syftar på påskägg och godis. Äpplet faller ju som sagt inte långt från päronträdet.

I Fredags hände det ofattbara, att ockupationen av vårt land, blev synbar. Polisen gjorde och gör fantastiska insatser! Men politikerna dammar av sina klyschor där de står vid buketter av riggade mikrofoner, framför samlad media. Det utlovas samling och trygghet i gemensam kamp mot det onda. Folk manifesterar, kändisar sjunger och allt är jättevackert.

Men - det finns ett stort MEN! Vem ställer ansvariga till svars? Någon har ju banat väg för slapp, eller skall jag säga obefintlig flyktingpolitik. Det sista Reinfeldt gjorde innan han trädde tillbaka, vara att hojta om öppna hjärtan (liktydigt med öppna plånböcker och gränser). Konsekvenserna får andra bära. Analogi; En olåst ytterdörr som medför att annan går in, roffar åt sig och förstör, begriper de flesta, är dåraktigt. Försäkringsbolaget lär inte heller ersätta i sådant läge. Vad blir då inte konsekvenserna av öppna gränser. Hur svårt kan det vara?

Det är mycket synd om dem som måste fly från krig. Här kommer nästa MEN - Varför stannar man då inte i första land som erbjuder skydd? Så gör en äkta flykting. Varför söker man sig till, vad som i alla fall förr var ett kristet land? En religion som invandrare helt tar avstånd från. Medan de äldre svenskarnas och gudstroendes surt förvärvade skatteslantar passar. Socialmoderater och hennafärgade socionomer har för längesedan kasserat Gud, men öppnat hjärtat och famnen för en religion som tar deras jämlikhetskamp, tusen år bak i tiden. Var är Du nu Gudrun Schyman? I kampen för kvinnans rättigheter? 

Många praktiska frågeställningar uppstår i vårt nya svarabiska land. Hur blir det i skolan - kommer gamla loven att strykas för att invandrarbarnen inte skall känna att våra högtider påtvingas dem? Får alla svenska barn lov till Ramadan? Hur kommer vår livsmedelsindustri se ut - utan rökt korv och leverpastej på smörgåsen? Kvinnomodet - ett uppsving för osteologer - massor av D-vitaminbrist med åtföljande osteoporos, eftersom ingen naken hud skall visas. Jämlikheten, hur blir det med den? Den försvann i vinddraget då Reinfeldt öppnade dörren... 

Kyrkorna tvingas plocka ner och förstöra alla kristna symboler. Antingen rivs dessa Guds hus eller ersättes de med andra symboler, bänkar ut och mattor in. Klockorna tystnar medan utrop sker via högtalare, på vårt nya andra språk, som barnen lär redan i den socialmoderata förskolan. 

Så för att återknyta till pöbelns påsk, så är den likt hus byggd på sand; instabil och lättrubbad. Så vad regeringsstyrda media pådyvlar dem, sväljer de med hull och hår. Ur hand, i mun. 

Svenska androgyna präster klappar händer, ler milt och säger att "Kristendomen är en religion som välkomnar alla". Njae, riktig så är det väl inte, med tanke på att Statskyrkan inte längre välkomnar Treenigheten. Och Tio Guds Bud är sedan länge, bara kuriosa. Liksom Bibeln. 



Första Budet

Du skall inga andra gudar hava

jämte mig










onsdag 5 april 2017

There is a difference



Bilderna talar för sig själv

Vinnare i Sveriges Mästerkock

belönas med kokbokskontrakt

och 

250 000 SEK

Vore jag vinnare av denna tävling

om vem som är skickligast på 

att tillaga mat

skulle jag 

skänka

åtminstone

en femtedel av 

prissumman

till

Radiohjälpen




















tisdag 4 april 2017