tisdag 28 juni 2016

Guld & Gröna skogar...

Med jämna mellanrum dryftas det som brukar kallas politikerförakt. Och då tar journalistena fram och dammar av de gamla vanliga statsvetarna, de som brukar höras. Vederbörande utfrågas om anledning till att väljare inte längre känner förtroende och därmed vänder ryggen åt de demokratiskt valda... Som om fenoment inte redan vore känt? 

Politikerförakt är inte en isolerad företeelse, snarare en logisk konsekvens av politikers väljarförakt. Börja med att se det därifrån. Det hela sitter djupt rotat och har sitt ursprung i den allmänt rådande fördumningen av hela samhället. Ingen politiker ser ett kall i sin sysselsättning. Och finns det (mot förmodan) ändå någon liten eldsjäl, så lär den snabbt få rätta sig i ledet och anamma gängse jargong och attityd. Garvade yrkespolitiker är sig själv närmast. Ligger knappast sömnlösa och gråter för att gamla tant Svea på sin folkpension, inte har råd att handla middagsmat i slutet av månaden. Och bryr sig inte ett dugg om ungdomar som bor kvar hemma för att det "inte finns" bostäder åt dem. Inte heller ägnas en tanke åt de kroniskt sjuka och deras förnedrande liv - att bollas mellan "vårdgivare". 

Demokratibegreppet är den morot som väljaren tror sig få ta del av, vid val och folkomröstningar. Det är listigt utformat och mer raffinerat uttänkt, än i primitiva diktaturer - uppbyggda av valfrihet med ett alternativ. I Sverige presenteras en sjuklöver - som består av olika namn på "partier", men som i grunden representerar samma sak - dumhet. Betald dumhet. Så oavsett vilken av dessa sju socialindolenta dvärgar som får majoritet vid ett val - blir medborgarens verklighet densamma. Senaste valet bekräftar detta. Lågutbildade Lövén utlyste nyval, för att slippa respektera utfallet av det demokratiska valet. Men... kom plötsligt på att han blivit Statsminister... med allt det medför... lön, pension, stor bostad, resor, middagar och strålkastare. Men livet är inte bara Rosen-bad och räkmackor att kana runt på.

Han nonchalerade och baktalade Sveriges tredje största parti (det som står utanför sjuklövern). Och ingnorerade dess väljare. Denne Lövén som likt en goja lärt sig orden "sysselsättning, trainee-jobb och demokrati", fick händerna fulla i arvet efter Fredde och Anke Borg. Politiker är hjärtlösa, så vad Fredde avsåg då han bad oss alla "öppna hjärtan" - betydde ju översatt "öppna plånböcker". Men då var gojan Lövén ny och förstod inte språket. Det var kanske ändå inte så kul att bli Statsminister. I synnerhet när det blåser...  

Och blåser gör det, vid landets gränser... Före valet påpekade partiet utanför sjuklövern, svårigheter att erbjuda hela världens flyktingar, plats i en rimligt förväntad välfärd. Då skrek han Lövén, med hjälp av de andra sex; "Rasist! Nazist! Främlingsfientliga influenser!" Och sjuklöverstyrda media gjorde likadant. Det har de betalt för - i Sveriges "oberoende television". En normalbegåvad tittare / lyssnare noterar att endast PK (politiskt korrekta) åsikter låter sig höras, även när man intervjuar "folk på stan". De andra klipps bort. Sedan Stor Brittaniens medborgare röstat för utträde ur EU, har detta blivit ytterst märkbart. När folk tillfrågas om vad de känner inför omröstningens resultat, presenteras uteslutande de som önskat fortsätta pumpa in oändliga summor i denna segt malande kvarn Gigantus, kallad EU.

Att rösta för utträde ur EU handlar om en tro på det egna landet och att därför återta dess suveränitet och förmåga att fatta sina egna beslut. Utan inblandning av extern och tung byråkrati. Förenkling och effektivisering. Lövén & Co vill få internationella klappar på huvudet... och har därför öppnat landets gränser. Kosta vad det kosta vill! Allt betalas med Tant Sveas och Farbror Svens medel. Räcker inte det, skopas medel från andra områden. Det tar för övrigt tjugo år att återställa Försvaret till vad det en gång var... I annat fall ordnas lånekalas. Undrar hur Herrarna i Lyxfällan skulle ta sig an det hela? Kanske hade det sagt att; "Vad Lövén och hans kompisar nu måste börja att tänka på, är att sluta spendera pengar på skit. Lägga upp en realistisk budget. Betala gamla skulder och börja ta ansvar..." 

I valtider brukar man värna den enskilde, dennes behov och önskningar - "Alla skall med". Men när valvakornas bakfylla, lagt sig - kommer eftertankens kranka blekhet, följd av girighet och den där stora längtan efter internationell egoboost... Pacta non sunt semper servanda (Avtal / löften behöver inte alltid hållas). Då, efter valet, är individens behov ingenting värt. I Sverige brukar man begrepp som öppenhet, tolerans, åsikts- och yttrandefrihet... Men utan minsta hänsyn till dem (inte så få) som inte tilltalas av PK-apkonster. De nyanlända får behålla sina traditioner, behöver inte konvertera och skall accepteras sådana de är. Vi har tillika en Diskrimineringslag... som i praktiken endast omfattar nyanlända och HBTQ-personer. Men inte alla dem som ställer sig kritiska till svensk dårskap.

Krigsflyktingar skall självklart beredas skydd, till dess de kan återvända för att bygga upp sina hemländer. Lite märkligt ter det sig dock, beträffande dem som tackar nej till skydd i första land som erbjuder just skydd. För att resa genom massor av länder, med Sverige som slutstation. Då är man inte krigsflykting, utan lycksökare. Som i detta land vid regnbågen... får snabbspår till arbete och bostad - för integrationens skull. "Integration" - fint ord. Men alla skatte-svenskar som absolut inte känner sig integrerade, då? De unga som också vill ha arbete och bostad... dem har man aldrig någonsin erbjudit snabbspår! De gamla och sjuka får däremot snabbspår hem, för att dö i sin ensamhet.

En lösning är att alla ivrare av öppna gränser, konsekvent öppnar sina hem och sin plånböcker, för vars en flyktingfamilj. Låter dem bo hemma i lägenheten, radhuset eller villan. Lär dem språket, seder och bruk på plats så att säga. Står för mat och allt annat. Det blir verkligen snabbspår i integration och man slipper asylboenden och annat kostsamt. Och Kungen som också sagt att vi skall vara öppna, han har många rum att erbjuda på Lejonbacken. Jag är royalist och monarkist. Men... Kungahuset kanske skulle kunna flytta in i en våning på Östermalm? De är ju numera inte så mycket mer kungliga än en vanlig bratsfamilj. Nåja, det var en som man säger, parentes.
 
 
Så länge det finns
 
fattigpensionärer
 
fattiga barnfamiljer
 
fattiga ensamstående föräldrar
 
fattiga sjuka och handikappade
 
fattiga och utslagna
 
långa vårdköer
 
i vilka människor dör
 
 
Så är Sveriges
 
välfärd
 
inte större
 
än så.






fredag 24 juni 2016

tisdag 21 juni 2016

Elden ödelägger - Askan bygger upp (Francis Ponge)

Känns som jag äter böcker just nu. Kan tyckas att jag inte gör annat än läser. Så är det icke. Intar några sidor ihop med måltiderna, undantaget middagen. Samt avrundar dagen med läsning i min mysfåtölj... Här följer ytterligare fyra fantastiska böcker. Olika men ändå med med detta inläggs rubrik, så som varande gemensam nämnare;
 
De vackra rådjurens död av Ota Pavel - 1971 - (143 s)
 
Ota Pavel född 1930 i Prag. Bortgången för tidigt, 1973. Ota Pavel är inte så känd i Sverige. En unik författare av högsta lödighet. Hans blida ironi, absoluta avståndstagare från knalleffekter, ger en så mycket pregnantare profil åt hans kärleksteckningar av föräldrarna och åt en tid ohjälpligt förgången - och åt krigets grymheter, han som alla andra judar måste utstå. Bitterheten finns där, men nedtonad av en fin stillsam galghumor. Ota Pavel är en av efterkrigseuropas stora berättare...

"Det här är berättelserna om en judefamiljs öden i Prag från 1930-talet och en bit in på 1950-talet. En tid som omspänner en grym epok. Berättelserna fogar sig samman till ett porträtt av en (författarens) far, en "liten man" som med mod och oförbränneligt humör, i det längsta höll stånd mot motgångar och maktövergrepp - en alldeles oemotståndlig vardagens hjälte. Herr Popper har födgeni - slå ner honom och han kommer lika raskt på fötter igen."

Här spelar den fina judiska ironin och den blida humorn. Man ler - men ofta med ett styng i hjärtat. För mig är boken en aning fragmentarisk. Jag skulle vilja få "mer kött på benen", veta mer, ta del av fler detaljer och komma personerna än närmare. Språket och stilen är lite för enkel. Jag hade en del förhoppningar när jag började läsa boken. Den är fin och rar. Men...

 
Mitt betyg; 2 av 5
 
 
**********
 
 
Innan jag dog av Monica Braw - 1980 - (209 s)
 
Monica Brav har tidigare skrivit Kvinna i Kina och Den gömda solen, en bok om Japan och japanska kvinnor. Hon har också skrivit en novellsamling, Någonstans, som fick mycket beröm. Hon är journalist och har arbetat bland annat i Japan och Finland. Och hon har skrivit en doktorsavhandling om de överlevande efter atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.
 
"Vi vill! Vi kan! Vi vågar! Solkatterna dansar och rälsen sjunger när den nyblivna lärarinnan Aina Kraft reser ut i världen. Om det ville jag skriva, om förhoppningra, om glädje, om kärlek, om arbete, om längtan och om sorg. Stora ord? Slitna ord? Men det är ju just de som fyller våra liv. Ditt och mitt! Jag ville också skriva om att göra någonting av sitt liv, att till exempel inte bli lurad på det, som Ellen på Titanic. Dessutom ville jag skriva någonting om vad Lycka möjligen kan vara. Så blev det den här boken, berättelsen om Aina Kraft. En kvinnobok. Enn människobok, hoppas jag." (Monica Braw).
 
En läsvärd bok. En bok att sjunka in i och ta till sig. Ett rakt språk och fina miljöbeskrivningar. Ett logiskt och bra upplägg i berättandet. Påminner mig om böcker av Gerda Antti (som står högt i kurs hos mig).
 
Mitt betyg; 4 av 5
 
 
**********
 
 
Katten spelar silverflöjt av Gunnar Ohrlander - 1985 - (286 s)
 
Gunnar Ohrlander född 1939, har varit verksam som journalist och dramatiker. Under 1960-talet blev han för den bredare publiken känd som Doktor Gormander, vars humoristiska kåserier och dagskommentarer i Stockholms-Tidningen och Aftonbladet, präglades av en så bitande ironi att han fördes inför domstol. Därefter inriktade ha sin versamhet huvudsakligen på de så kallade nya teatern, med pjäser som NJA och Typerna och Draken. Ohrlander säger att; Historisk kunskap är en källa till glädje för varje människa och en viktig byggsten när framtidne skall formas.
 
Så blev också denna hans romandebut, en historisk berättelse - som inte bara vittnar om en stark gestaltningsförmåga utan också om gedigna historiska kunskaper.
 
"Katten spelar silverflöjt är en roman om ett av den svenska historiens nest fascinerande människoöden. Den tjugoårige studenten Lars Wivallius kastar sig ut i det trettioåriga krigets Europa. Allt är kaos, krig och panik. Europa är delat mellan stormakterna. Wivallius balanserar på knivens egg. Han gör det förbjudna, det som många drömmer om men ingen vågar. På sin vandring träffar han det gåtfulla brödraskapet - Rosenkorsets Orden, som beslutat sig att reformera världen och skapa evig rättvisa och fred. Wivallius är på jakt efter den skatt som filosoferna så länge talat om.
 
Katten spelar silverflöjt berättar om ett av de klassiska kärleksäventyren och om en författare som bara kunde skriva i fängelseoch som blev frihetshjälte mot sin vilja."
 
Författaren har en absolut fingertoppskänsla för detaljer... En makalös berättarteknik som trollbinder genom hela boken. Som läsare befinner man sig i de miljöer och händelser som beskrivs. Det som skildras är stundtals väldigt naturalistiskt, hemskt och berörande (i alla fall på mig som är så kallat sensitivt begåvad). 
 
Mitt betyg; 4 av 5 
 
 
**********
 
 
Vem är Nora Prentiss? av Jaques Werup - 1984 - (132 s)
 
Jaques Werup född 1945 i Malmö. Behöver för de flesta ingen utförlig presentation. Han har med alla sina böcker, mycket tydligt kommit att framstå som en förgrundsgestalt (för mig ikon) såväl inom den yngre prosan som inom poesin.
 
"Är stor kärlek en omöjlighet? Urartar all kärlek i kraftmätning, måste den ena alltid stiga, den andra sjunka? Denna roman handlar, intensivt och uteslutande, om kärleken. Den berättar om förhoppningar och sinnlig glädje, men den blottlägger också missförstånd och motsättningar. allt i ett tempo och ett ljus som obamhärtigt lyfter fram huvudpersonernas drag.
 
Vem är Nora Prentiss förenar intellektuell skärpa och frenetisk vitalitet. Författaren visar än en gång bredden i sitt uppmärksammade författarskap."
 
Jag älskar den här boken!!! Personerna är Aron och Nora (läs deras namn baklänges!) Aron har karriär och materiell lycka. Han skiljer sig när han möter partypinglan Nora. Han blir bekräftad och upplever för första gången erotisk lycka. Han känner sig förverkligad. Ändå kommer han aldrig nära Nora. De är varandras omvända spegelbilder. Och de bryter, dras åter till varandra. Attraheras och repelleras.
 
Ensam gör Aron bokslut över deras förhållande. Det blir en anklagelseakt fylld av förebråelser mot Nora. Och försvar för det egna handlandet. Men in i anklagelsen och självförsvaret bryter sig minnesfragment av en annan bild av Nora: han får inte bilden av henne att stämma, ekvationen går inte ihop. Och han anar att sanningen om honom själv kan vara en annan än den han själv velat se. Vem är Nora? Och han inser att han kanske älskat sig själv i den bild han skapat av Nora. Han kanske aldrig ville lära känna henne - hans ego stod i vägen.
 
Boken bör läsas av alla som lever, levt eller är på väg att leva i en parrelation!!!
 
 
Mitt betyg; 5 av 5
 
 
**********
 
 
Skillsmässan dödar en svag kärlek,
 
men gör en stark kärlek ännu hetare,
 
alldeles som vinden släcker ljuset,
 
men ger fart åt elden
 
 
(Ur Vem är Nora Prentiss?)
 
 
 
 
 
 

måndag 20 juni 2016

Fem år...

 
Kära Älskade Lilla Mamma
 
 
Fem år har gått
 
Jag Saknar Dig
 
Vi Saknar Dig
 
Inte en dag
 
utan Dig
 
i tankarna
 
Tacksam
 
är jag
 
För Allt
 
Du givit mig
 
och Barnen
 
 
Vi Älskar Dig
 
så det gör ont
 
Tomt är det
 
utan Dig
 
 
Kärlek
 
i
 
Våra Hjärtan
 
Nu och för Alltid
 
 
Hanna
 
&
 
Barnen
 
 
*****
 
 
 
Om Livet förr
 
av Mamma
 
 
 
 
 
 
 
 
 


torsdag 16 juni 2016

Skål!

Bilägger nedan länk, som referensläsning till mitt inlägg Amazon - i anledning av min syn på alkohol.
 
 
Det stämmer således att minnet och verklighetsuppfattningen (ärligheten), försämras. Lägg därtill ett påskyndat åldrande, för alkohol är en väldigt effektiv oxidant. Även i mycket små mängder.
 
 
"Hej Snubbar
 
Fula gubbar och kärringar..."
 
Där fyllan går in,
 
går vettet ut!
 

 
 
 
 
 
 
 


fredag 10 juni 2016

Vägen Hem...

Böcker är ett underbart transportmedel för att företaga den Inre Resan. Den senaste månaden har jag brukat mig av fyra dito;
 
Vargarna och Påfågelkungen av Lars Rosander - 1978 - (342 s) 
 
Lars Rosander är född i Landskrona 1935. Militär yrkesbana så som chef för pansartruppernas kadettskola i Enköping. Debutromanen Vargarna från Elba, en historisk roman som lika mycket sprudlar av stor och viljestark fabuleringsglädje. Ett säkert stilistiskt handlag och gedigen sakkunskap. I boken Vargarna och Påfågelkungen får man följa Vargarna på nya äventyr - i en härlig skröna där kung Gustaf IV Adolf spelar en om icke just gloriös, så dock framträdande roll... 
 
"Europas öde i händerna på en svensk ex-kung, landsflyktig och inte påfallande begåvad?
 
Jo, minsann! Napoleon, på frammarch igen efter exilen på Elba, menade att Gustav IV Adolf kunde spela en avgörande politisk roll. Enda kruxet var att den befängde svensken ställde ett besynnerligt krav. Nå hinder är till för att övervinnas, och vilka skulle inte övervinna dem om inte Vargarna från Elba! Kumpanerna Noirot, Szymalski och Zitti går i aktion igen - med den vackra erotiska alläterskan Erika. Den arme svenske ex-kungen skulle bara veta vad som väntade honom... Det blixtar i den här muntert galna romanen; blixtrar av blanka vapen, bukiga flaskor, kvickheter och stollerier. Hör hovarnas smatter, lyss till intrigörers konspirationer, förfasas över kvinnors falhet, rygga för mordiska skumraskfigurer - galoppera med Vargarna! Och lär känna den sällsamme kung Påfågel!"
 
En underhållande bok som jag hade bråttom att följa. Mycket humor och rika detaljbeskrivningar. Härliga karaktärer och en spännade tidsresa, om man som jag högt uppskattar den i berättelsen skildrade tidsepoken!
 
Mitt betyg; 4 av 5
 
 
********** 

 
Skugga av Karin Alvtegen - 2007 - (362 s)
 
Karin Alvtegen är en av Sveriegs mest framgångsrika författare. Hon är hittills översatt till tjugofem språk och har tidigare utgivit Skam, Svek, Saknad och Skuld. Skam har också blivit nominerad till Duncan Lawrie International Dagger-priset.
 
"Nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt har allt han någonsin kunnat drömma om. Älskad, beundrad och högaktad för sina böcker kan han på ålderns höst se tillbaka på ett långt liv kantat av framgång. Han är arbetarsonen som tack vare si flit blev nationalikon för hela det svenska folket, en man vars ryktbarhet är så stor att ingen i hans närhet kan undgår att påverkas av den.

I skuggan av Axels framgångar lever sonen Jan-Erik, som försörjer sig på att förvalta faderns livsverk. I bakgrunden finns också modern Alice, Jan-Eriks bedragna hustru Louise och dottern Ellen. Tillsammans upprätthåller de bilden av den litteräre giganten. Men så avlider en ensam åldring och ett ödesdigert händelseförlopp sätts igång. I kvarlåtenskapen hittas uppgifter om familjen  Ragnerfeldt som tyder på en långt mörkare historia än den ljusa framgångssagan. En historia som rymmer fasansfulla hemligheter, svek, lögner och död... I den psykologiska thrillern Skugga berättar Karin Alvtegen en grym historia om medaljens baksida och det pris som vissa människor är beredda att betala för att uppnå odödlighet.
 
Jag hör inte till dem som brukar läsa moderna svenska deckare. Låter mig inte ryckas med av priser och press. Men gjorde här ett undantag. Har ju läst Larssons Millennium böcker. De är en alldeles egen genre och fullt i klass med Dan Brown. Skugga imponerada inte, med vare sig story eller språk. Vad är tjusningen med denna typ av deckare? Jag erfor inte någon känsla av intelligent och listigt upplägg av berättelsen. Den är förutsägbar. Med tanke på det enkla språket, inser jag att boken är helt kommersiell. De flesta läsare är inte språkligt skolade och sväljer deckare, som snabbmat. Sålunda en volymprodukt. Skugga - ligger i skuggan av annat jag läst.  
 
 
Mitt betyg; 1 av 5
 
 
**********


Spel i Kulisser av Sven Stolpe - 1952 - (361 s)
 
Sven Stolpe behöver knappast någon presentation. Han var och förblir ett verbalt visdomsgeni.
 
Spel i Kulisser är en flerbottnad roman om familjen Falk och människorna i dess närhet. Allting är inte alltid vad det synes vara. Boken innehåller dialog mellan karaktärerna. Men man kommer dem framför allt mycket nära genom deras tankar och inre samtal. Så stor detaljrikedom att scenerna blir som att betrakta impressionistisk konst. Författarens värdegrund är kristendom och Gudstro. En stark berättarkonst gör att jag inte rusade genom boken. Blev stundtals rörd till tårar och behövde då och då stanna upp och begrunda Livet. Tillika ett fantastiskt språk som man inte längre finner bland den svagpresterande massan. 
 
 
Mitt betyg; 5 av 5


**********


Omvägen Hem av Staffan Bergsten - 1985 - (284 s)
 
Staffan Bergsten är docent i litteraturvetenskap och poetik i Uppsala. Han har tidgare utkommit med tå mycket väl mottagna romaner; Gamle Kant och Olyckan. Och har skrivit doktorsavhandling om T S Elliot. Bland övriga behandlade författare är; Erik Johan Stagnelius, Gustaf Fröding, Erik Axel karlfeldt, Tomas Tranströmer och Katarina Frostesson. Staffan Bergsten medverkade mellan åren 1961 till 1991 i radioprogrammet Svar Idag, Sveriges Radio P1. Samt litteraturkritiker Upsala Nya Tidning.

"Omvägen Hem är en stor och mycket fängslande familjeroman. Familjen heter Werle och driver en liten möbelfabrik i Småland. De är frikyrkliga och skötsamma - till dess sprickor börjar visa sig i den aktningsvärda fasaden. I centrum står Hanna. Hon är viljestark och energisk. Och hon blir så småningom en ansedd och självständig kvinna. Men hennes liv blir, trots den goda ekonomin och den respektabla karriären, ingalunda bekymmersfritt i den fjärran storstaden. Kring Hanna grupperar sig fyra generationer av hennes familj - levande och engagerande människor med typiska eller säregna öden, som vart och ett på sitt vis speglar den svenska tillvarons förändringar under Hannas långa livstid.

I en av mina boklådor märkt "Olästa svenska", stack jag på måfå ner handen och tog upp en bok. Det blev denna - Omvägen Hem. Märkligt kändes det efter hand som jag läste, och insåg att bokens Hanna i mångt och mycket är ju jag själv. Hon är inte bara min namne. Hon lider även om min migrän och blev bemött som jag blivit, vid akut insjuknande. Hanna och jag tänker mycket lika. Och reflekterar över samma saker. Har samsyn på den Äkta Kärleken. Detta är en bok full av liv och klokskap, som manar till eftertanke. Att följa Hanna genom hela hennes liv, var att företaga den Inre resan - Inte som Omvägen Hem - utan som Vägen Hem.
 
 

Mitt betyg; 4 av 5
 
 
**********


Böcker är sanna vänner som skänker trygghet

även då de vänder ryggen till