måndag 28 oktober 2013

The answer is blowing in the wind

En fundering som allt oftare nått och når mig, de senaste decenniet, är vart alla finstämda (sensitivt kalibrerade) människor tagit vägen?
 
Var kommer alla känslomässiga neanderthalare ifrån? Vad är det som har hänt i samspelet mellan människor, oavsett det rör relationen medmänniskor emellan, eller relationen mellan man och kvinna? Och jag återkommer till det jag förut skrivit om, att den tekniska utvecklingen avancerar - medan de humanitära värdena reduceras i samma takt. Fundament som respekt och värdighet, är satt ur spel, ersatt av dumhet och egoism.

Det börjar i skolan. Man tror man gör eleverna en tjänst, att man skapar en rättvis skola, genom att inte utdela betyg från begynnelsen av skoltiden. Alla blir lika duktiga, om inga betyg ges. Tala om strutsbeteende! Vid skoltidens slut kommer emellertid sanningen ikapp... Vad är det för pedagogik? Borde ju skapa bättre förutsättningar för studiesvaga, att tidigt bistå med rätt studieteknik och uppbackande resurser. Nänä, det går ju alltid att söka till Idol - för vad skall teoretiska kunskaper vara bra för?

Den frigjorda sexualiteten, mer frigjord än under sextiotalet, är väl bra? Smaken är som baken... Och jag gillar det inte. Blir bara beklämd, när det till och med bland domare inom rättsväsendet, anses vara ok att smygfilma samlag med flickvännen, för att sedan lägga upp filmen på nätet. Med motivering att det numera är naturligt att vara så sexuellt öppen, att man lägger upp sitt sexliv på nätet. Hallå?! Vad ger det för signaler? Eller är libidon överutvecklad i domarkåren? Hur skall till exempel ungdomar som inte haft sexuell debut, uppfatta sig själva - att ta steget från debut och sedan eskalera sin erfarenhet, till visning på nätet...? Shame on you!

I tidningen Fria Tider, stod i går att läsa att det av RFSU i Malmö anordnats "Fitt-festival" den gångna helgen, för att lära känna detta organ bättre (inte RFSU utan könet)... Verkligen, hallå?! Varför i hela fridens namn måste dessa feminister vara så patologiskt vulgära? Hur sexistiskt skulle det då inte låta med en dito "kuk-festival"? Men är man feminist i RFSU eller RFSL'are, då är det okidoki med allsköns abnormiteter. Sex, intimt umgänge, var förr, för de flesta förknippat med närhet och öm beröring av och med sin älskade. Något som tog förälskelse / kärlekskänslorna till himmelska höjder... 

Idag är det ok att experimentera sexuellt i diverse konstellationer, utan att det har med kärlek att göra. Är man trött på sexet med sin partner, så finns det dejtingsajter för otrogna, som lägger ut sin reklam i radio och teve... Signaler? Och framförallt hur uppfattar ungdomar detta, att det är ok att vara gift och vänstra - att det är ok att provgå flera stigar samtidigt? För att inte tala om hur långt ner på skalan, begreppet romantik hamnat... Skriva vackra brev och kort till varandra, gå på klassisk konsert, bio, teater, museer, gallerier, promenader...

De kristna värdena, är det sedan länge också adjöss med, alltmedan islams vindar blåser över Svea Rike. Allt vad I viljen.. Så därför kan jag inte låta bli att undra om det vore möjligt för kristendomen att på samma sätt få fäste i den muslimska världen...?

Att vara sjuk och / eller gammal... kräver hög röst, vassa armbågar och tjock plånbok - annars är det kört. Larmnumret 112 som förr stod för absolut trygghet och garanti för undsättning i nöd, är en myt. Kommer alltid att bära med mig att det i Malmö innerstad, tog 20 minuter för ambulans att komma till Pappa, med flera blödande hjärntumörer... trots den påkostade reklamen; att minuterna räknas vid stroke... Ovärdigt lidande.

Sjuka människor får vänta alldeles för länge i akuta situationer. Och gamla behandlas som belastande skit, på de flesta äldreboende, när de skall läggas, matas och bytas på, så att det passar in i personalens schema. Lägg då om arbetstider / rutiner, så att vårdtagarens behov prioriteras! Man skyller alltid alla brister på för små ekonomiska resurser, oavsett det gäller skola eller omsorg - när det i själva verket handlar om sunt förnuft och god planering!

Det behövs eldsjälar! Som brinner för livskvalitet åt alla! Halvera politikerlöner / arvoden, och sortera på så vid bort parasiterna, gratisätarna, friåkarna, ryggdunkarna osv. Syna Sverige i sömmarna, med kritiska glasögon - Har vi absolut rättsäkerhet? Är vi alla lika inför lagen? Hur hög kvalitet håller en studentexamen? Finns total trygghet då vi blir sjuka och gamla? Osv...

Många tankar. Men det här är frågor som engagerar mig. Så för att återknyta till ingress av dessa rader, så blir det så här i samhället, när just dumhet och egoism får frispel. Det finns ord / begrepp som i takt med samhällsbristerna, sinat - 1 Ärlighet. 2 Ansvar. 3 Disciplin. 4 Ödmjukhet. 5 Empati. 6 Respekt. 7 Aktsamhet. 8 Vara Samvetsgrann. 9 Självkritik. Och 10 Kompetens och kunskapskrav.

Skulle kunna skriva i det oändliga om detta som rör oss alla - nämligen behovet av att känna tillit, vilket dessa tankar handlar om. Tillit på alla plan.

Just nu viner stormen Simone, och ett gigantiskt träd har fallit en bit från huset. Ljuset blinkar och jag vet inte hur länge det finns ström. Läste i DN att just nu är 14 000 hushåll utan ström.

Kram till alla som jag tycker om - och en fet spark i häcken på dem med små hjärtan och stora egon!



 
Like a bridge over troubled water...
















torsdag 24 oktober 2013

Dallas-sallaD del IX


Goddag Tödde, jag skulle vilja ha en worldwide-koncern.
 
Goddag på dig Mödde. Det kan vi ordna. Den blir klar på onsdag...
 
Goddag Tödde, är worldwide-koncernen färdig?
 
Goddag Mödde. Det bidde ingen worldwide-koncern. Det bidde en organisation. Den är färdig på onsdag...
 
Goddag igen Tödde, är organisationen satt och klar?
 
Goddag Mödde. Det bidde ingen organisation. Det bidde ett företag. Det är registrerat på onsdag...
 
Goddag Tödde, är företaget registrerat?
 
Goddag Mödde. Det bidde inget företag. Det bidde investerare. De kommer på onsdag...
 
Goddag Tödde, har investerarna kommit?
 
...bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla...
 
 
*****
 
Jag är just nu jätteförkyld, som så många andra. Man blir trött och hängig i hela kroppen. Inte jättekul och framförallt inte så inspirerande då att ställa sig och laga middag med alla tillbehör av nyttigheter. Och när jag känner så, då är jag verkligen kass - jag som annars är så mån om att det skall finnas både tillagade och färska grönsaker till maten, förutom kött eller oftast fisk... Så igår när Den andre skulle iväg och titta på bil, lämnade jag över inköpslista för att på så vis slå två flugor i en smäll. Den bestod av; fiskgratäng, äpplen, avocado, björnbär, en liter havremjölk och orökt kaviar. Då kom den kommentar som jag så ofta hört sedan 90-talets mitt - "Det är sluthandlat nu!
 
Jag orkade verkligen inte laga middag i förrgår. Vad hände? Jo, jag fick göra det i alla fall. Fick tvinga mig. Hittade lite plock i frysen ihop med kokt pasta. Men det var inte så att han fixade det. Näpp! Det ingår nämligen inte i den tankevärlden, att dagligen behöva tänka ut vad det blir till middag. Inte ens när det är helg. 
 
Och det är så symptomatiskt detta, att så fort en månlandning blir ett magplask, så skall jag få skit för det. Jag är en preventiv person med en god intuitiv förmåga... och åtskilliga är de gånger jag förr ifrågasatt och även kommit med goda råd. Tillhandahåller inte längre denna tjänst, eftersom mina råd utgjorde riktmärke för agerande e contrario.
 
För att återgå till situationen med inköpslistan... så väckte / väcker den gamla bilder till liv. Den gången jag undrade om han kunde köpa med sig ett frimärke... eller den gången jag ville bjuda mina två barn på glass... "Nej, det går inte för nu har jag sociala avgifter att betala på trettiotusen..." Eller de gånger jag stoppat en deo-roll-on i matkorgen på ICA... "Nänä, den får vänta till nästa gång..." och jag fick snällt ställa den åter på butikshyllan.

Åtskilliga gånger i veckan får jag frågan; "Va' f-n har du bidragit med ekonomiskt?" Ja, 2004 satsade jag bland annat 200 000 SEK (besparingar och trygghet), uppdelade på två tillfällen, för att betala upplupna räntor avseende huset - eftersom han skulle "lösa det hela", så fort han fått sin del av "ett nära förestående EU-stöd". En annan gång möjliggjorde jag kontantinsats på en MB 600 SEC... som jag skulle återfå månaden efter...

Det som stod på inköpslistan inhandlades dagen efter. För det är så det är, vid alla varianter av denna slags situation - att fixas det någon eller några dagar senare, så betraktar han sig som god och vänlig, medan jag är problemet. Då har det selektiva minnet, plötsligt "raderat" de frikostigt utdelade kränkningarna. För det andra människor inte ser eller på något vis uppfattar, det finns ju inte. På så vis blir min värld / vardag, osynlig.


 
 
Bil med stjärna, kräver ekonomisk hjärna...

  
 
    
 
 
 
 
                                             
 
 


onsdag 16 oktober 2013

In Memoriam Oktober 2013

 
 
Käre Älskade
 
 
Goe'
 
 
Lille Pappa
 
 
Idag 16/10 -
 
 
Två år av
 
 
oerhörd
 
 
Tomhet
 
 
och
 
 
Saknad
 
 
Ditt skratt
 
 
Din omtanke
 
 
och
 
 
klokskap
 
 
lever
 
 
i
 
 
våra
 
 
hjärtan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


lördag 12 oktober 2013

Långrandigt...

Långsjalar...
 
 
Mormorsrutor vet de flesta handarbetare, vad det är.
 
 
Här har jag kreerat Mormorsränder
 
 
i tre långa halsdukar.
 
 
Gjorda av restgarner (virknål 4 1/2).
 
 
Upplägg; 350 lm, vänd alla varv med 3 lm.
 
 
Första varvet; 2 lm, fm i 3:e m...


Mönster; 2 lm, i fm om lm-båge...
 
 
Varje fg virkas i 2 v.
 
 
Frans knytes med lärkhuvud.
 
 
 
 
 
Lätt som en plätt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Dallas-sallaD del VIII

Öppet Brev till Den det berör.
 
Jag har aldrig någonsin mött någon sådan som du. Kunde inte ens fantisera om att någon kunde / kan vara som du. Att man kan vara så helt utan självinsikt och egenansvar, trodde jag inte fanns på kartan. Ingen av oss trodde det, varken jag eller mina Föräldrar.
 
På Onsdag den 16 / 10, är det exakt två år sedan Min Käre Pappa, gick bort. Två år sedan. Känns både nära i tiden, men paradoxalt också som om det vore i ett annat liv. Det stämmer delvis, för Mamma och Pappa representerade något som tycks alltmer sällsynt idag - osjälviskhet, empati, ärlighet och uppriktig kärlek. 
 
Samma dag skall du till Stockholm och möte på Karolinska Institutet, för att än en gång sälja ditt bolag, och få någon att betala dina skulder. För du har väl aldrig funderat över att själv driva in alla de summor du ensam läckt "under resans gång"? Det har du inte mod att göra - trots att du skriver CEO på ditt visitkort. Kanske skulle du ta och läsa Aktiebolagslagen och kapitlet om verkställande direktörens ansvar i ett aktiebolag... Men, för svårt, antar jag.

Summan du slängt efter andra och på grund av likasinnades bullshit-talk, landar i flera miljoner... sammantaget alla kontantuttag du överräckt åt andra, leasingbilar, utlandsresor, hotell, sanerande av andras privata skulder, drivmedel, stämpelskatter till EU... Varje ny fjant-bekant utrustas med dator, mobil och kontanta medel "för att klara sig den första tiden". Du fick för längesedan mina Föräldrar att låna dig 50 000 SEK för att en kompis till dig skulle bilda ett aktiebolag, som du sedan skulle vara verksam i. Ingenting fick du och ingenting återfick mina Föräldrar. För att inte tala om all energi och arbetsinsatser som ideligen lagts på dig (upprättande av / genomläsning av diverse avtal) med din ständiga förklaring;"denna gång är det på riktigt!" Pacta sunt servanda - vet du nog inte vad det betyder. Avtal skall hållas...  Inga avtal what so ever, håller du. Inte ett endaste ett. Och inga samarbetsrelationer heller.

Du hånade mig när jag studerade juridik - "Å, va fan kommer du att tjäna på det? Hur många tusen i månaden?" Nackskadan har du gett mig. Mina reverser (400 000 SEK och 607 000 SEK excl. räntor) kommer du aldrig att återbetala. Dessa utgör regressfordringar, vilket betyder utlägg genom bland annat borgensåtaganden, med mera. Det finns inte i din skol-fobiska värld att kunskap är en mycket god och långsiktig investering. För sådan inställning lär man sig hemifrån.

Projicering är något du dagligen ägnar dig åt, i likhet med andra fegisar. Vid beaktande av hur stora summor du schablat bort, blir jag inte längre ledsen då du dagligen kallar mig ekonomisk belastning. Inte ens arg blir jag... För jag vet att dumhet är elakhetens moder. Och elakheten äter sig själv.


Allt vad I viljen...
 





 
 

 


fredag 4 oktober 2013

Miss...

Jag går i katt-tankar. Jo, ni läser rätt! För snart fyra år sedan miste jag min lille hund Chester. En underbar Ceskyterrier...
 
Och för snart två år sedan var både Mamma och Pappa också borta... De senaste åren har tagit så mycket kraft och energi... Så mycket Sorg, Saknad och Tomhet... Husdjur gör människan gott. Man blir lugn och avstressad. Att ta hand om ett husdjur ställer focus framåt.
 
Min första djurkontakt i livet, var med Mormors och Morfars två katter, Nalle och Elof. Och ett av mina allra första minnen är då jag var två tre år och skulle gå med Farmor och Gudmor, på kattutställning i Baltiska Hallen i Malmö. Föreställ er bilden av två paranta damer med mig lydigt promenerande, mellan sig. Vinter och kallt. Jag minns min vita fårskinnspäls, dito mössa, strumpbyxor och lackskor. Man klädde sig fin när man gick på olika evenemang. Idag är det inte så. Det är husvagnssmoking everywere... 
 
Nåväl, när vi gick där, fick jag plötsligt syn på en stor bur, stor som en voljär för fåglar. I denna bur fanns en nätdörr som ledde in till fem vita angorakatter... Jag smälte direkt. Och påpekade för Farmor och Gudmor, att fanns där en dörr, så var det helt enkelt för att man skulle besöka burens invånare! Men det tyckte inte de. Och min frustration blev mig övermäktig. Jag slet mig ur deras fasta grepp och tillämpade civil olydnad, genom att slänga mig ner på det svarta marmorgolvet, allt medan jag hojtade det värsta jag kunde; "JAG VILL IN TILL KATTERNA OCH KLAPPA DEM NUUU!!!" Jag var arg!!! Sedan blev det inte fler kattutställningar... Undrar varför :-)
 
Under min barndom växte jag upp med hund, liksom mina egna barn. Har egentligen aldrig betraktat mig som antingen hund- eller kattmänniska. Jag är både och. Båda arter har sin egen tjusning. Men med tiden - även med tanke på den skada jag har i nacken - så har jag allt mer börjat överväga just katt. På samma sätt som det finns hundraser med olika karaktäristika, så finns det massor av olika kattraser. Den kattras som motsvarar vad jag söker hos en katt, är Russian Blue...
 
En karaktärsfast, intelligent, vacker, kelig och mycket lojal personlighet. jag brukar inte länka till allt möjligt. Men denna gång gör jag det - www.russianblueklubben.se - Se rasbeskrivning och klicka även bilder i bildgalleri... så förstår ni vad jag menar.  
 
Innan jag går vidare, skall jag läsa böcker för att utbilda mig i konsten att vara kattförälder. Och jag får säkert anledning att återkomma om detta.
 
Kram alla!   

 
 
Russian Blue Cat
 

 
 
 
 
Portrait of a Beauty