lördag 31 mars 2012

S(om) man ropar blir man hörd

Kan efter kvällens Robins med gäster, konstatera att jag i likhet med Ann Lundberg, tycker väldigt illa om orättvisor - inte bara dem i tredje världen - utan dem som drabbar resurssvaga individer. Och då syftar jag på människor som av fysiska, psykiska, sociala och av ofrivilliga ekonomiska skäl, har svårt att göra sig hörda i ett samhälle, med en välfärd som inte är tillgänglig för alla.  

Mina tankar går ofta till väldigt svårt sjuka personer, antingen med sjukdom i kroppen eller i själen, som far illa av till exempel myndighetsbeslut, och som dessutom kanske saknar någon som för deras talan. Och jag tänker även på människor som av sociala orsaker, lever i utanförskap. Barn som far illa... Kanske med en eller båda föräldrar som missbrukar. Människor vars vardag består av våld och hårda ord. 

Människor som en gång levt värdiga liv och som nu blivit äldre, tillbringande sin tid antingen i eget boende eller i äldreomsorgen. Och kanske finns inga släktingar som ser till att den äldre mår bra och får ens sina primära behov tillgodosedda. Politiker säger att vi har ett välfungerande trygghetssystem, till för alla. Men hur når detta system fram till de medborgare som inte kan be om hjälp? För det gäller att höras och synas, annars finns man inte.

När jag gick igenom Pappas tillhörigheter, fann jag ett vistkort till en kurator verksam på ortens akutsjukhus. Jag har hela tiden sparat visitkortet och tänkt ta kontakt med personen på kortet, för att ta reda på om Pappa kanske vände sig dit i samband med Mammas bortgång. Kanske kunde jag få svar på frågor... Kanske kunde jag själv få vägledning i tankar och känslor... Hjälp att hantera de inre bilderna... Jag lät kortet ligga på mitt skrivbord, i väntan på mod att formulera orden... för att återberätta allt i sökandet efter fast mark.

För någon kväll sedan försökte jag bemästra rädslan för smärtan att återuppleva genom skrivna ord. Jag skrev naket från hjärtat och mailade kuratorn på kortet. Nästa morgon ringde mobilen. Och jag fick veta att Pappa hade detta vistkort därför att han var (ur)kund i företaget där Pappa arbetade. Efter exakt tre minuter bröts samtalet på grund av dålig täckning. Och jag trodde uppriktigt sagt att kuratorn skulle återkomma till mig, för att fråga hur jag mår och kanske föreslå mig någon jag kunde vända mig till...  

I samband med Pappas oväntade och hastiga insjuknande och bortgång, har jag varit på läkarbesök på vårdcentralen där jag bor. På egen förfrågan fick jag telefonnummer till vårdcentralens kurator, som jag fick boka telefontid med. Jag blev uppringd av densamme och fick ett tio minuters samtal och besked att jag skulle höra av mig om det var något. På sjukhuset där Pappa låg, hade jag ett telefonsamtal med kurator (om praktiska frågor som rörde Pappa). Och när Pappa kom till Hospice fick jag veta att jag skulle säga till om jag behövde prata med någon...

Vad innerligt jag önskat under hela denna hemska tid, att någon av dem hört av sig till mig, utan att jag sökt dem, för att fråga hur jag mådde / mår.

Men det är symptomatiskt, för det jag vill säga med detta inlägg - är att man förutsätter att den hjälpbehövande kan göra sig hörd. Man kan utåt sett vara en mycket stark och välfungerande person, men utan förmåga att ropa genom de inre väggarna.    



Vårstillében - Köksbordet idag



söndag 25 mars 2012

Dags för sommartid

Igår Lördag kom flyttfirma med de av mina Kära Föräldras möbler, som jag valt att behålla. Vad smidigt det gick! Kan varmt rekommendera Tolvans Flytt i Malmö. De är noggranna och trevliga, och jag fick ett bra pris eftersom de samtidigt råkade ha en annan körning till min plats, vilket både de och jag blev förundrade över, då orten inte är så stor. Så det blev halva priset! Och känslomässigt har det känts ok  beträffande sorgen, för jag har varit fullt upptagen av att organisera för att få sakerna på plats. Så igår kändes allt lättare än idag.

Nu är det precis som om tankarna och känslorna jag stundtals springer ifrån, de har kommit ikapp mig. Plötsligt ser jag Pappas blick för mitt inre. Han var medveten om hur sjuk han var, men kunde inte med ord förmedla rädslan. Och jag inser att det är ensamt i detta ingemansland... Hur agerar vårdpersonal för de personer som får total afasi och partiell förlamning till totalförlamning, men som har full mental medvetenhet - och som befinner sig i chock!? Hur kommunicerar vårdgivaren med den drabbade??? I den situationen var Älskade Pappa.

De inre bilder som bland andra kommer till mig, är när jag håller om Pappa som sitter i rullstol, och jag hela tiden upprepar att det skall ordna sig, och att allt praktiskt också kommer att ordna sig... Att vara enda barnet, mist Mamma knappt fyra månader tidigare och sitta där hos läkaren och få beskedet att Pappa aldrig kommer hem mer... är det värsta jag varit med om. 

Det har stundtals inte blivit lättare genom människor som tiger, som inte ens sänt ett kondoleanskort. Människor som är släkt och som umgåtts med min familj, under väldigt många år. Det är människor som alltid varit snabba att påpeka för andra hur de skall vara och bete sig, enligt dem själva som norm för resten av mänskligheten. Ytliga människor med lyteskomik som humor, som mäter framgång i kronor och beundrar köpt status. Sådana var inte Mamma och Pappa, och inte heller jag! Efter tillfällen genom åren då jag tagit bladet från mun och klargjort att jag inte delar denna typ av livssyn eller värderingar, så har dessa människor nu slutligen satt sig över den ödmjukhet som döden med efterföljande Sorg medför, genom att underlåta att själva visa hur man är och beter sig, gentemot människor som lidit förlust. Att dessa människor tillika kallar sig kristna... 

Lärkan drillar över en gröning intill huset och vårsolen värmer, liksom tanken på att det faktiskt finns Underbara nänniskor - med hjärta och hjärna.


Torkelstorp - Kungsbackafjorden
(Lägg märke till det vackra och våriga ljuset!)


söndag 18 mars 2012

Dumhet

Hade i slutet av den gångna veckan, en mailväxling med Carolina Gynnings förläggare... i anledning av Gynnings olovliga brukande av mitt och familjens egenartade efternamn. Ja, vad skall man säga... Ena stunden skyllde förläggaren på författarens upphovsrätt (i stil med "jag kör bara mjölken") och i nästa att de kan tänka sig att ändra namnet i uppföljande bok. Eftersom förläggaren kan tänka sig att "de" ändrar namnet, så undrar jag hur det nu var med upphovsrätten?  Noterade Gynnings snabbvisit i teveprogrammet The Voice i Fredags. Trodde först någon parodierade henne. Men det var hon på riktigt. Herregud, vad pinsam "humor" hon visade prov på... Där går inte hissen ända upp... eller hjulet snurrar fast hamstern är död.

Har funderat över vilken människotyp jag har allra svårast för. Och det är utöver manliga blåsta besserwissers, kvinnor som bloggar om sina handväskor och kläder...  


Det finns givetvis andra egenskaper än ren dumhet, som får mina röda lampor att börja blinka och  mina varningsklockor att ringa. Lögnaktighet! Feghet! Egoism! Och känslokyla! Hur kan det komma sig att man alltmer noterar dessa karaktärsdrag...? Planeternas inverkan på människan? Jordaxelns lutning, eller vad? Nej, det verkar helt enkelt vara inne och trendigt att inte ha alla mössen hemma. Självkritik är likt ödmjukhet och respekt utrotningshotade begrepp. På Råda kyrkogård (Mölnlycke) har gravar vandaliserats. Lyktor och blomdekorationer ligger huller om buller bland välta gravstenar. Det gör mig så ont att människor kan göra något sådant. Teve visade bilder på gråtande anhöriga. Känner mig extra berörd, med tanke på Mamma och Pappa, och kan föreställa mig hur det känns att möta denna syn... Som om det inte är nog med smärtsam sorg och saknad... 


Det känns överhuvudtaget som om spärrar och gränser med lätthet passeras. Och våldets karaktär har blivit grövre. När jag var barn och ungdom på 60- och 70-talet, kunde man läsa i dagspressen, om att man gripit en cykeltjuv eller att en villaägare lyckats skrämma iväg en inbrottstjuv och liknande. Det hjälper inte med strängare straff (se på USA). Nej, felet ligger i den bristande respekten för medmänniskor. Och det börjar i hemmet och skolan, där man tagit bort kristendoms-undervisning och betyg. Sedan följer ytliga och egoistiska ideal och jakten på status och ännu mer ytlighet. Och nuvarande regeringens devis att det är bättre att vara rik och frisk än sjuk och fattig. Obs! Jag är gammel-moderat. Nya moderaterna har kommit att bli vad golfsporten nu blivit för gemene man. Golf är förresten ingen sport - det är ett sällskapsspel. Så fick jag sagt det också. Sjukvård och äldre-om(sorg) är bedrövlig. Och Sverige ligger inte längre i topp när det gäller välfärd. 


Det finns poster i landets budget, som jag ifrågasätter. Men, det får man inte göra, enligt medias åsiktsmaffia, för då är man rasist och så vidare. Jag anser att det inte ställs krav på unga manliga kulturberikare, som kan slå dank, bilda gäng och ägna sig åt svarta affärer, tack vare Mona Sahlin med flera, som varit med och lagt grunden till Vilda Västern i Malmö. Skulle vilja höra politiker redogöra för hur stor del i procent, av alla interner som har etnisk härkomst i Sverige... Antar att de är i minoritet. 


Det behövs politiska whistleblowers som likt den lille pojken i Kejsarens nya kläder, pekar på bristerna i den nu förda politiken!

tisdag 13 mars 2012

Begynnande Vår...

Influensa. Hosta. Öm i kroppen och huvudvärk. Febrig. Snörvlig och allmänt ömklig, livnärande mig på diet bestående av Bafucin och Nezerilspray... Gula krokus i rabatten runt blodboken utanför köksfönstret. Uthängd tvätt. Kvällarnas Blå Timme (mellan 18 och 19). Tranors trumpetande då de på förnatten passerar taket. Och uttagningen till Melodifestivalen är över. Jäpp! Det är VÅR!!!

Önskar bara jag kände mer energi. Läste i Göreborgsposten att det rent vetenskapligt (Elmer Omerovic leder forskningsarbetet på Sahlgrenska), konstaterats att det finns något som heter broken heart syndrome, som kan utlösas av stark negativ emotionell upplevelse som då nära anhörig dör. Det har gått snart nio månader sedan Mamma gick bort, när naturen var som vackrast. Och det har gått snart fem månader sedan Pappa gick bort, när hösten var i annalkande. Han behövde inte uppleva den kommande Julen, utan sin Livskamrat. Eller ensam möta just Våren... 

Jag tror att sorg kan skada vår fysiska organism, antingen genom att sorgen drabbar oss akut - eller - att sorgen kan bli kronisk till följd av olika insikter, som under längre tid nått oss... Eller som konsekvens av kvävd och tilltryckt glädje. Dessa tre kriterier är mitt Liv - sådant det nu är. 

Tack Kära, Kära Rosa för alltid värmande ord i mail, sms eller brev och kort!!! Du är guld värd!!!

Bland Mammas och Pappas brev och andra papper fann jag för ett tag sedan en dikt som min Pappas Morfar skrivit, daterad 23/7 - 1919... skriven med annilinpenna på en utdragen blankett med tryckta texten Till Norrlands varumagasin. Jag återger den här med Gammelmorfars egen kommatering med mera;

"Förnöjsam med litet och glad att få mer,
när sorgen och nöden i synen jag ser,
jag ger dem ett rapp, om de hindra min gång,
med en bräddad mugg öl,
och en skotsk gammal sång

Ibland störa härjande tankar min frid,
men mannen är stridsam och livet är strid,
mitt glättiga lynne är mynt i min pung,
min frihet är adel, ej skänkt av kung

Ett år av betryck, skulle det bli mitt fall,
En natt i ett gille och sorgen är all!
När målet det sköna, för resan är nått
men tusan vill tänka på vägen man gått.

Låt lyckan den blinda få ragla omkring,
ifrån mig som till mig det gör ingenting.
Jag ropar åt nöjet välkommen min vän,
åt mödan Wälkommen, välkommen igen."  

söndag 4 mars 2012

Mel. Shan den förste Banan!

Diggi, diggi, ding, ding, ding...
Här struttar löngnarn' in
Diggi, diggi, ding, ding, ding...
Som har ingenting.

Investors till höger,
investors till vänster!
Massor av klöver
och höga förtjänster!

Kom, digga me'n ding en,
kom nu ni alla!
Vigga mig pengen!
Känn tryggheten falla.
"Låna" mig kosing,
skicka den hit! 
Gå på en blåsning
och dra sen' en nit!

Diggi, diggi, ding, ding, ding...
Här struttar lögnarn' in
Diggi, diggi, ding, ding, ding...
Som har ingenting.

Investors till höger,
investors till vänster!
Massor av klöver
och höga förtjänster

Kom, digga me'n ding en,
kom nu ni alla!
Har inga stålar
men stora visioner
trånar och trånar
efter miljoner...
Softa och glida
och bildning förakta.
Leva för stunden
med drömmar intakta.
Löften om ränta.
Har inga skrupler,
så den får vänta!

Diggi, diggi, ding, ding, ding...
Sen' kryper lögnarn' ut
Diggi, diggi, ding, ding, ding...

Med sin stora trut!

fredag 2 mars 2012

Nemesis

Får man hämnas eller är man då ond? "Öga för öga, tand för tand..." säger Gamla Testamentet. "Man skall vända andra kinden till..." säger Nya Testamentet. Paradox i Den Heliga Skrift. Judedom verce Katolicism.

Då får man förmoda att Rättegångsbalk i Sveriges Lagar, som talar om vilka påföljder som skall gälla vid olika brott, går på Gamla Testamentets linje. För straff måste ju betraktas som vedergällning för förseelse - alltså en slags hämnd? Är det ondska?

Är retorik och argumentation, ondska - eftersom svar på tal, kan betraktas som en slags subtil och verbal hämnd? Är alla inlagor i juridiska ärenden, ondska - då de i högsta grad representerar en förfining av teoretisk hämnd?

Är det ondska att utöva självförsvar vid överfall - eller bör offret låta bli att tillämpa det, med hänvisning till Nya Testamentet? Stäng då även alla domstolar och fängelser i Nya Testamentets namn.

Är Du en ond person om Du inte erbjuder gäldenären även de slantar Du framledes kanske kan få ihop?

Vad ger en del människor den självpåtagna rätten att sätta sig till doms över andra? Vad får dem att tro att de är givna all makt att råda och låta sina egon utgöra norm för andra? Inom samhällsekonomin använder man begreppen "närande" och "tärande" om dem som tillför ekonomi och dem som brukar ekonomi. Som parentes vill jag säga att det berör mig illa när ekonomer och politiker använder "tärande" om sjuka och funktionshindrade... men undviker att beröra de sektorer i samhället, som censuren inte tillåter att man har åsikter om. Mer om det senare! Begreppet "tärande" fyller bättre funktion i att beskriva energislukande människor - tagare som inte ger. Som tar andra människor för givet, som utgår från att alla andra är till för dem. 

Trots min barnatro, köper jag inte Nya Testamentets "vända andra kinden till...", utan ser det som den maktfullkomliga kyrkans sätt att hålla den lilla människan i strama (ekonomiska) tyglar, utan tendens att göra uppror och därmed hota prästerskapets ekonomiska och sociala ställning. För jag har aldrig fått ihop det; Jesu liv och lidande i total materiell fattigdom contra Vatikanens rikedomar. No way!