måndag 11 september 2017

Tugga mitt arsle, men mitt hjärta når du inte



Nämen,

Hej f d svärmor!

Du vet väl att du kan

nå mig direkt

om du klickar på

"Visa hela min profil"

till höger vid den

blå fjärilen

Där kan du förutom 

att läsa ännu mer om mig

finna mina kontaktuppgifter

så behöver du inte

framföra dina

budskap

via ombud

Praktiskt, inte sant?









söndag 3 september 2017

Kan inte trycka stjärna - bara fyrkant


Avund är en egenskap jag alltid saknat. Den är meningslös och destruktiv. Leder ingen vart. Att sätta fingret på, och reagera mot orättvisor är inte avund. Utan ett stort behov av att se människors lika värde. Och rättvis fördelning av sociala resurser och fundament, utifrån mänskliga rättigheter. Men människor har inte samma värde. Inte ens i Sverige som politiker kallar demokrati med välfungerande struktur och social trygghet samt allas likhet inför lagen. 

Sjukvård är fundamentet för grundläggande hälsa och mänsklig trygghet. Men den fungerar inte längre. Finns inte mer. Borta. Lost. Jag har dessvärre fått erfara detta både länge och ingående. Har hamnat mellan stolar. Min neurolog "trappar ner" på verksamheten och får samtidigt in massvis med nya remisser, så jag återremitterades till min vårdcentral (!?) Där det nu åligger läkaren på vårdcentralen, att förskriva det läkemedel jag nämner i föregående inlägg. Läkemedlet är enligt Läkemedelsverket "mycket komplicerat och medicinering skall handhas av specialist". Vidare "har specialisten ett särskilt ansvar för uppföljning av effekten och säkerheten hos den enskilda patienten". 

I tre år (!) har jag försökt få information om varför de olika besvärliga bieffekterna uppstår. Jag får inte svar någonstans. Därför att ingen kan svara på det. Den ende som kan det, är min fd neurolog. Men under tiden han inte var fd, fick jag heller inget veta. Han skyller allt jag känner av, på min nackskada. Likväl är bieffekterna vedertagna och flitigt omnämnda på bland annat nätet och hos vårdpersonal. MEN INGEN kan något om läkemedlets funktion och verkan. Om allt tillgått på rätt sätt, så skulle jag direktremitterats till neurolog-kollega, UTAN ny remiss-väntetid om 6 månader. Vem tar nu ansvar för effekt och säkerhet, under ett halvår???

Alla nya remisser, nu ställda av vårdcentral, till Ängelholm, Helsingborg, Halmstad och Lund, har återsänts till vårdcentralen. Och jag står helt utan neurolog. För jag har gjort mitt. Flitigt fyllt i huvudvärksprotokollen som min fd neurolog önskade. Jag har i tre år bidragit med statistikunderlag för att nu ge plats åt nya patienter och deras bidrag till studien / artikeln (?!)

Så är det. För inte så många decennier sedan, fanns det läkare som sade sig vara kallade att hjälpa människor. Yrket vilade på kristen grund - Lukas läkaren. Men glöm nu sådant. Läkaren finns inte längre för patienten, utan patienten finns för läkarens karriär och självbekräftelse. 

Sjukvården har dessutom blivit överbyråkratiserad. Och all kontakt eller försök till kontakt med den, bygger på knapptryckningar, siffror som skall avslutas med stjärnor och fyrkanter. Det finns dock inte så många stjärnor i vården, men desto fler fyrkanter. Telefontider på en timme tre gånger i veckan, är vad man har till förfogande för att framföra sitt ärende. När man väl kommit fram efter ett evigt babblande av rösten som anger platsen i kön, så når man en allsmäktig sköterska som oftast är att uppfatta som en mur / vägg / hinder för vidare kontakt. Där sitter man med luren i hand - helt utan svar på de frågor man hade och ännu har! 

Jag vet att det inte är bara jag som upplever allt detta. Hur länge skall detta sjukvårdshelvete få pågå??? Nog finns det resurser. Men de finns inte för alla. Paradise-Hotel-prinsessan Sofia slapp trauma-upplevelse av att skickas mellan olika förlossningkliniker, eller för att föda utomlands. Eller rent av i bil. Hon slapp nog även förlossningsskada som var och varannan kvinna får lida stort av, i det tysta. Varför är man mer rädd om Bernadotter och politiker??? Jag har svårt att se dem gråta sig till sömns av otrygghet och ovisshet kring hälsan. Jag känner bara ett totalförakt för dessa (ursäkta språket) parasiter. Jo, jag är i grunden royalist. Men endast om samhällets funktioner finns för alla. 

Jag kommer ännu inte åt mitt bildarkiv, så därför kan jag inte leverera någon passande bild. Ha överseende med det!


KRAM alla medmänniskor!!!





lördag 19 augusti 2017

Lamotrigin

Hej...

Åååh vad jag har saknat er!!!

Har varit sjuk i min jä-a sjukdom. För jag vill inte vara min sjukdom. Lider av mycket svår migrän med 100% aura. Ni får googla, för jag orkar inte prata om det. Jag är ju jag, Hanna och allt jag står för. Det finns ett läkemedel som heter Lamotrigin. Man ger det vid epilepsi och även vid bipolär sjukdom. Men sedan tjugo år används det även vid svår migrän då man försöker ta bort auran och förhindra syrebristskador i hjärnan. Så nu vet ni det. Medlet har sidoeffekter, som förskrivande läkare inte tillstår. Det gör mig inte friskare att inte få veta vad jag stoppar i mig. Man skall var noga med livsmedel utan gifter och så vidare... Men läkemedel? Varför mycket besvärliga bieffekter uppstår av Lamotrigin, är uppenbart superhemligt. Ekonomiska intressen? För läkemedelsindustrin är unken.

Jag har mycket att berätta om sjuk vård. Men jag får ta det i portioner. Jag söker en ärlig neurolog som tar sig tid för mig och berättar för mig om min medicin - om orsakerna till biverkningarna. Så finns det någon snäll och empatisk läkare / neurolog som känner sig manad, kontakta mig på adress;

hanna@gyllensparre.se

Söker även någon som kan vara mitt medmänskliga stöd när alltsammans blir för svårt för mig. Man skall inte vara sin egen advokat, och det stämmer. För man har då inte fågelperspektivet. Och inte orken. Allt detta tar på mig. Har man som jag inte heller fått en enda period av återhämtning under det senaste decennierna...

Har inte heller haft dator på flera månader. Min gamle trotjänare Dell XPS 1330 (årsmodell 2009), gick också i väggen. Dells flaggskepp... Så jag köpte den nya varianten av den. Blev stört besviken. Så jag har hjälpligt kickat igång min gamle kompis. Ha tar tid på sig. Men det stör mig inte. För vad är det vi har bråttom till? Att var utan dator tar ner en i ett annat tempo. Med möjlighet att reflektera. Och det har jag gjort mer än annars. Prova en datorfri månad. Klarar ni det?

Jag kommer kanske inte uppdatera jätteofta under ett tag. Doktorn har skrivit om mig; "Långvarig stressreaktion - fysiskt utmattad". Gått i den berömda väggen - kört ända in i kaklet. Ni får även ha överseende med tryckfel i text. Mina ögon orkar inte korrekturläsa.

Så nu vet ni hur det är med mig.

Ingen bild, för jag har ännu inte fått rätt på mitt bildarkiv.



KRAM!!! 






söndag 14 maj 2017

Gud & Mammon



Dårskap

är 

den enda

egenskap

som 

gör

vishet

möjlig



(ur Prins Lucio av Marie Corelli)

















fredag 12 maj 2017

Let's talk about sex...

Hahaha... Nu fångade rubriken allt ert intresse, va? Sex, porr och erotik är supermagneter i en rubrik, eller hur?

Nu skall jag berätta hur det är att som kvinna söka en (manlig) Livskamrat. Det är inte lätt att finna en dito i en djungel av icke verbala apor. Lite väl överdrivet att kalla dem för "män". Visst finns det lika blåsta babian-kvinnor. Men nu är jag hetero, så då är det vad som gäller utifrån mina normer. Och som gällt sedan generationer. Jag har nämligen vuxit upp med en mamma och pappa som var man och kvinna. Och agerade därefter. När nu alla könsgränser är sprängda, blir det som inom politikens allianser - likriktning utan identitet.

När gränser suddats ut och normerna med dem, tycks det vara ok att göra avsteg inte bara från etiken, utan även från etiketten. Så länge det fanns (för det finns väl inte längre?), en ton av respekt och högaktning i mötet mellan man och kvinna, så fanns också den där speciella känslan av vackra drömmar och längtan inramad av poetisk romantik. Eller kalla det själars sympati. Allt detta utgjorde och utgör den sanningsfyllda och genuina grunden att bygga livslångt äktenskap på. 

Men nu... konsumerar man varandra. Allt handlar om sex och orgasmer. Ett egoistiskt självtillfredsställande genom andra. Konstigt att relationer tar slut för jämnan? Knappast. För vad skall man prata med varandra om, efter sexet, när det är med sex som bekantskapen inletts? Då finns ingenting mer än tomhet - Tack och hej, nästa grej!

Högutbildade "män" har större benägenhet än andra, att initialt ge sken av seriositet och strävan efter en fin relation i namn av trygghet och tillit. Hahaha! Är det då ens egen och uppriktiga strävan, så är det lätt som en plätt att falla. Dock bli en illusion fattigare, men också en erfarenhet rikare. Denna art av apor, brukar ha en grandios självbild och idkar mycken självömkan. Han lever så gott som alltid i ett "kallt" äktenskap och hans fru vill inte ge honom närhet. Undrar varför? Ingen rök utan eld... 

Denne sorts babianhane drar sig inte för att snabbt i bekantskapen ändra fokus i samtalet. Plötsligt leds orden in på kyssar och smekningar. På svällande bröst och hydrerade kön... Favoritställningar med mera... Que? När jag ser dessa i yrkeslivet "framgångsrika" män i sina mörka kostymer dekorerade med självbelåtna flin, då se jag flocken av apor. Och jag funderar över hur de samtalar med kvinnorna i styrelserummet...? Dirty talk, eller? Ja, kanske är det så. 

Om man anser att sex är förbehållet äktenskapet / den seriösa relationen, så handlar det inte om att vara pryd. Snarare är det förutseende och aktsamhet om relationen. För blir det stort focus på intim samvaro, så tappar den sitt värde. Den blir tillika oerhört tråkig och avtändande. Det är min övertygelse att flera av dessa seniora hanar, själv skruvat ner temperaturen i sina relationer, genom emotionell och intellektuell tunnelsyn. Denne människotyp har klen karaktär inom flera områden, är självupptagen, visar ingen respekt för partnerns göranden och mående - mer än då det handlar om egen vinning. 




Kåtgubbar 

stoppa könet i 

vinkylaren

och läs 

Shakespeare












torsdag 4 maj 2017

Halörsvägen 137 Fotevik Höllviken


Ett Hem om det är gott - är livets bästa lott. Så står det på en mycket gammal bonad jag har. Den är ett mycket vackert hantverk från mormor och morfars gård Lillhagen i Höllviken. Mitt smultronställe, som jag saknar. Se föregående inlägg med länk!

Varje gång jag besöker familjegraven, brukar det även bli en snabb tur ut på Näset - Foteviksnäset. Men det är med bedrövelse i själen jag ser hur alla träd runt gården, är nersågade. Hur kan man avstå ett perfekt vindskydd, då gården omges av hav på tre sidor? Träd ger också ett perfekt skydd mot obamhärtig sol, för att skona fönstervirke, husets interiör med mera. Den fina parktomten är skövlad. Där fanns rosenrabatter, buxbom och massor av gammaldags blommor. Liksom hallonbuskar och köksträdgård. Allt är borta. Precis allt! Jag gråter när jag ser det. Där finns ännu en mycket gammal damm - igenvuxen och vanskött. Man tycks inte förstå att dammen kan utgöra branddamm. Där Lillhagen idag ligger, fanns för väldigt längesedan ett kloster. Och dammen är just en gammal klosterdamm. Så det finns mycket historia på denna plats. I gårdens omgivningar stod Slaget vid Fotevik. Det kan ni googla och läsa mer om. Och på vikingamuseet i Höllviken finns fynd från Lillhagens marker.


Lillhagen är numera hästgård eller ridsportanläggning med shop (?!) Jag tycker mycket om hästar, som är kloka och fantastiska djur. Ardennerhästar är något alldeles speciellt, med sin enorma och imponerande styrka. Och så finns det ridhästar i parti och minut. En gigantisk "industri" är det. Med ridhästen som socialt tillbehör, liksom golfklubborna, blir schablonen komplett - "Jag äger, jag har, jag är..." Wannabe what? Om man betänker att Lillhagen var ett storjordbruk med mycket mark och livdjur, och för sitt inre föreställer sig hur sådana gårdar förr såg ut exteriört och interiört, så gällde det också Lillhagen - sedan generationer. 


Genom blott ett fåtal decennier har gårdens sanna karaktär ersatts av hästfolkets blingbling, kitsch och tingeltangel. Gjort ett hånfullt spektakel av den. Ungefär som en falsk Mona-Lisa. En gammal kulturegendom som fråntagits sin särpräglade karaktär, är mer än helgerån. Och hur fjantigt blir det inte att bygga ridhus, boxar i slottsstil, placera ut statyer av hästar med hovarna i vädret, med mera, i effektsökeri att efterlikna gammalt herresäte (utan anor). Märkligt måste det bli om någon frågar om gårdens historia. Vad svarar man då? :-) ? 

Sedan Lillhagen såldes då morfar gick bort och mormor ensam inte hade ork att bo kvar, har gården bytt ägare att antal gånger. Därför blir gårdens nuvarande "utsmyckning" löjeväckande. 

I mäklarannonsen står att gården är från 1913, vilket är ett sakfel. För mina morföräldrar och deras föräldrar, har ju bebott den. Det är långt före 1913. Alla gårdsdokument är i min ägo. Liksom ett oändligt antal foton - allt ifrån sättande av sparrar (takbjälkar) i byggandet av boningshuset, fram till nu...




Lillhagen i original